Margot Granvik är vetenskapsjournalist och klassisk homeopat.
Hon driver sidan www.vetenskapenomhomeopati.se
där hon beskriver vetenskapliga studier.
Mottagningen finns i Gröndal.
Kontakt:
www.homeopaticentret.se
e-post: info@homeopaticentret.se
KAM-utredningen kom våren 2019. Det är en statlig utredning om komplementär och alternativ medicin (KAM).
Utredningen föreslår en ny lag för vård som sker utanför den vanliga skolmedicinen, samt en del annat vid KAM-behandlingar.
I en serie artiklar analyserar jag utredningen.
KAM-UTREDNINGEN 04 PLACEBO
Ett av KAM-utredningens uppdrag från regeringen var att se över forskning och utvärderingsmetoder. I det sammanhanget avhandlas frågan om placebo.
Den klassiska homeopatiska läkekonsten utgår ifrån en egen logik, som skiljer sig från den vanliga skolmedicinens sätt att se på hälsa och sjukdom. Klassisk homeopati behandlar hela patienten, det vill säga botar grundorsaken (och inte diagnosen), medan skolmedicinen söker och sätter diagnos för att åtgärda symtom.
Den homeopatiska läkekonsten bygger på en klar logik och en av fördelarna med att utbilda sig till homeopat är att man tränas i ett logiskt tänkande. Några saker som förundrat mig när jag arbetat mig igenom KAM-utredningen är de uppenbara logiska kullerbyttorna.
KAM-utredningen har letts av professor emeritus Kjell Asplund. Till sin hjälp har han haft en rad personer från hälso- och sjukvården, samt en (1) person som fått representera hela KAM-fältet.
Ett kapitel i delbetänkandet handlar om ospecifika effekter. Det vill säga placeboeffekter i bred mening.
Homeopati är nog den KAM-metod som hör till de mest påhoppade behandlingarna av skolmedicinare, samt av så kallade skeptiker. De senare är en liten men högljudd skara lekmän – nästan alltid utan vetenskaplig skolning – som utsett sig till vetenskapens väktare. De arbetar oförtrutet med allt från att snirkla sig in i medier och medicinska finrum, till att attackera oförtrutet och grovt på sociala medier.
Skeptikernas strategier för att angripa homeopati har varierat; för ett antal år sedan försökte de med att det handlar om utspätt vatten. När till och med nobelprisvinnare visade att homeopatiska läkemedel innehåller substanser böt skeptikerrörelsen strategi. Idag försöker man få det till att homeopatins effekt handlar om placebo.
KAM-utredningen handlar om hela fältet av alternativa och komplementära behandlingsmetoder där homeopati utgör en mindre del i antal utövare räknat. Homeopati har ändå fått oväntat stort utrymme i utredningen. Men något annat var kanske inte att vänta eftersom en av de mest aktiva skeptikerna till homeopati sedan årtionden inbjöds att sitta med i expertgruppen. Normalt, i vetenskapliga sammanhang, är man försiktig när man vet att någon har en personlig agenda. Begreppet bias används. Men så icke i KAM-utredningen. Tyvärr håller inte Asplunds utredning rent från propagandismen mot homeopati. Redan genom att gå igenom vilka källor som använts ser man att underlaget är vinklat.
Utredningens ihärdiga agitatör har uppenbarligen lyckats dupera en annars väl ansedd utredare som regeringen tar till i knepiga fall. Utredaren är nämligen samme Kjell Asplund som regeringen tilldelade det delikata uppdraget att utreda skandalen på Karolinska institutet och Karolinska sjukhuset i samband med Macchiarini-affären.
Jag hade hoppats på en stringent saklig utredning. I stället tvingas jag inse att utredningen behandlar det vetenskapliga underlaget för homeopati ohederligt. Studier som talar för homeopatins effekt ignoreras. Det som talar emot lyfts fram. Var finns etiken?
Tillbaka till begreppet placebo. När det gäller placebo och homeopati är det enkelt:
Vid en lyckad klassisk homeopatisk behandling är förbättringen beständig över tid. Förbättringen avtar inte när behandlingen avtar. Samt: Homeopati visar effekt även för barn, bebisar och djur – som omöjligt kan reagera med placebo.
I KAM-utredningens kapitel om placebo finns för övrigt ett belysande exempel på hur illa skolmedicinens strama regler för vetenskapliga studier passar den homeopatiska läkekonsten som ser till hela patienten och ett tillfrisknande i grunden. Så här skriver utredningen:
”… patienten kan ha förändrat sina levnadsvanor.(…) Detta kan försvåra dels när man vill bedöma specifika behandlingseffekter hos en enskild patient, dels i kliniska prövningar.”
I den homeopatiska läkekonsten är en förändrad levnadsvana ofta ett viktigt symtom på patientens läkeprocess: En nattuggla börjar gå till sängs innan midnatt och sova sina åtta timmar. En hemmasittare börjar gå till skolan. En person som är så rädd för folk att hon eller han har isolerat sig börjar gå till affären i hörnet…
Exemplet visar att det inte går att lägga skolmedicinens konventionella och begränsade sätt att tänka som raster på den homeopatiska läkekonsten som är större och mer djupgående än att åtgärda ett enskilt symtom.
Slutligen angående placebo: Lindes metastudie visar att homeopatisk behandling har större effekt än placebo. Men som sagt, tyvärr återfinns inte den informationen i utrednings källhänvisningar och kom förmodligen inte till utredarens kännedom! Eller så nonchalerades den.
Jag har full förståelse för att utredaren inte själv kan gå igenom allt vetenskapligt underlag. Men eftersom homeopati är så omstritt och så väl granskat så menar jag att det är oförsvarligt att luta sig mot information från en uttalad aktivist. Det är ohederligt. Var finns etiken i att låna sig till det?
Läs även:
https://klassiskahomeopater.se/patienters-ratt-att-fa-valja-vard-krymper/
https://klassiskahomeopater.se/patienter-soker-homeopati-nar-sjukvarden-misslyckats/
https://klassiskahomeopater.se/uppfyller-sjukvarden-sina-egna-krav-pa-vetenskap/
