Uppfyller sjukvården sina egna krav på vetenskap?

0
144
Margot Granvik är vetenskapsjournalist och klassisk homeopat.
Margot Granvik
Hon driver sidan www.vetenskapenomhomeopati.se
där hon beskriver vetenskapliga studier.
Mottagningen finns i Gröndal.
Kontakt:
www.homeopaticentret.se
e-post: info@homeopaticentret.se

 

KAM-utredningens två betänkanden

 

 

 

 

KAM-utredningen kom våren 2019. Det är en statlig utredning om komplementär och alternativ medicin (KAM).
Utredningen föreslår en ny lag för vård som sker utanför den vanliga skolmedicinen, samt en del annat vid KAM-behandlingar.

I en serie artiklar analyserar jag utredningen.

 

 

KAM-UTREDNINGEN 03   VETENSKAP OCH BEPRÖVAD ERFARENHET

 

En ledstjärna, närapå ett mantra, i KAM-utredningen är begreppen ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Hur ser det ut när det gäller homeopati och ”vetenskap och beprövad erfarenhet”?

Jag har under åren beskrivit hur vetenskapliga studier på homeopati är utförda och vilka resultat de har kommit fram till. En del har hållit hög kvalitet och är väl utförda, andra sämre, och några är till och med dåligt gjorda.

Ett genomgående problem för mig, som är insatt i hur en homeopatisk behandling bör gå till för att överensstämma med homeopatins logik och teori, är att många studier är fel upplagda. Man har följt skolmedicinens logik att först välja en diagnos och sen testa ett och samma homeopatiska läkemedel.

Det första man kan säga om de här studierna är att de förminskar homeopatin och inte säger något om den homeopatiska medicinska läkekonstens effekt. Det andra är att läkare som är inskolade i den konventionella medicinen och saknar kunskap om homeopati inte är lämpade att genomföra studier. Är man inskolad i att söka en diagnos och sedan behandla diagnosen, har man ingen chans att förstå homeopatins annorlundahet. Man sitter fast i sitt tankeparadigm.

Den klassiska homeopatiska läkekonsten utgår ifrån en egen logik, som skiljer sig ifrån den vanliga skolmedicinens sätt att se på hälsa och sjukdom. Klassisk homeopati behandlar hela patienten och botar grundorsaken med guidning utifrån symtom, medan skolmedicinen söker och sätter diagnos för att åtgärda symtom.

Glädjande nog finns det studier av homeopatisk behandling som uppfyller kraven på att både följa homeopatins logik och på att vara randomiserade, kontrollerade och dubbelblinda, så kallade RCT-studier.

Vad gäller beprövad erfarenhet, både av homeopatibehandlingens effekter, och av de homeopatiska läkemedlen, har homeopatin över 200 års erfarenhet. Vi har miljontals botade patienter och gedigna beskrivningar av testade homeopatiska läkemedel.

Hur ser det ut med vetenskap och beprövad erfarenhet inom skolmedicinen?

I den medicinska vetenskapen rankas så kallade RCT-studier högst. En kemikalie eller mix av kemikalier som tagits fram i en laboratoriemiljö testas under reglerade former på en slumpmässigt utvald grupp människor som får den aktiva substansen, samt en slumpmässigt utvald grupp människor som får en overksam substans. Effekten bedöms genom matematiska statistiska beräkningar.

Gott så! Nya kemikalier ska naturligtvis inte matas ut till människor innan man studerat verkningar – och biverkningar!

Flera av mina patienter går på en blandning av skolmediciner. Det kan mediciner för ulcerös colit, ångest och insomning. Eller för blodtryck, kolesterol och kliande utslag. Många patienter får biverkningar. Men när jag frågar vad läkaren sagt om biverkningar som eventuellt uppstår av mixen av läkemedel har ingen fått det förklarat av sin läkare.

Därför har jag ofta undrat över hur skolmedicinen själva tillämpar kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vet läkare vad som händer när skolmedicinska läkemedel mixas? Är det tillräcklig ”vetenskap” att veta vad ETT läkemedel har för effekt och biverkning, när man inte vet vad som händer när FEM olika läkemedel mixas? Görs det studier på vad som händer när olika läkemedel ges i olika kombinerade blandningar och olika styrkor? Vilken studiedesign används?

Hur står det egentligen till med kravet på ”vetenskap” inom skolmedicinen?

Eller är det här som ”beprövad erfarenhet” kommer in. Skolmedicinen har erfarenhet av vad som händer när patienter får fem, tio eller tolv mediciner parallellt? Men hur har den beprövade erfarenheten samlats in? Via trial and error med patienter som deltagare?

Jag skulle verkligen önska att läkarna ordnade konferenser där de utbyter sina beprövade erfarenheter av att en patient får en rad olika medel i olika kombinationer och att de sedan förde vidare den kunskapen till mina patienter. Så mycket tid vi skulle spara vid konsultationerna om patienten fick veta att yrseln, illamåendet, slembildningen, hjärtklappningen och diarrén beror på de förskrivna läkemedlen och inte är symtom på underliggande orsaker.

Kastar då KAM-utredningen sten i glashus genom att ställa krav på ”vetenskap och beprövad erfarenhet” när det gäller vård utanför den vanliga skolmedicinen. Nja, krav måste ställas. Men särskilt trovärdigt blir det inte att av andra kräva det man själv inte gör.

Hälso- och sjukvården måste naturligtvis ha processer och kontroller som garanterar att patienter inte utsätts för oprövade läkemedel. Men logiken när det gäller sjukvårdens egna ”vetenskap” haltar.

Här har klassisk homeopati en otrolig fördel. Våra läkemedel är som sagt väl beprövade sedan århundraden. Effekter är bevisade i RCT-studier. Inte minst har vi miljontals botade patienter. Den klassiska homeopatin har ”vetenskapen och den beprövade erfarenheten”.