Margot Granvik är vetenskapsjournalist och klassisk homeopat.
Hon driver sidan www.vetenskapenomhomeopati.se
där hon beskriver vetenskapliga studier.
Mottagningen finns i Gröndal.
Kontakt:
www.homeopaticentret.se
e-post: info@homeopaticentret.se
KAM-utredningen kom våren 2019. Det är en statlig utredning om komplementär och alternativ medicin (KAM).
Utredningen föreslår en ny lag för vård som sker utanför den vanliga skolmedicinen, samt en del annat vid KAM-behandlingar.
I en serie artiklar analyserar jag utredningen.
KAM-UTREDNINGEN 07 SER INTE MÖJLIGHETERNA
Nu har jag under veckor vridit och vänt på KAM-utredningen. Är det en utredning som gynnar svensk hälso- och sjukvård och den komplementära och alternativa medicinen i Sverige?
Nej, tyvärr. Min slutsats blir att avstampet är fel. Utredningen har inte sökt lösningar på de verkliga problem och utmaningar vi står inför och som vi alla känner till: psykisk ohälsa; vårdskandaler; förlossningsvården; pengar som inte räcker; etcetera.
Mina patienter söker hjälp för allt svårare besvär. Kollegor som varit verksamma i årtionden vittnar om samma sak; när vi förr behandlade fysiska åkommor möter vi idag patienter med svåra och blandade besvär som ofta gått på skolmedicinering i åratal utan att det hjälpt.
I vår kliniska vardag handlar det om att göra resultat. Vårt mål är att varje enskild patient ska bli så frisk som möjligt. Bra resultat gör att fler söker sig till oss. Samtidigt har det blivit svårare och tar längre tid att få resultat eftersom många gått med problem som fördjupats i åratal.
Samtidigt står vi mitt i ett pågående paradigmskifte som KAM-utredningen valt att bortse ifrån. Synen på hälsa förändras. Likaså behoven. Våra patienter är alerta. De vill ha behandlingar som ser till hela patienten, som lyssnar på deras hälso- och sjukdomshistorik. Patienter är trötta på att bli kringskickade i jakten på olika diagnoser. På att få än det ena, än det andra läkemedlet. På biverkningar. På att inte bli sedda och inte bli trodda.
Min slutsats blir att KAM-utredningens avstamp är fel. Avstampet är ett självutnämnt upplyst ”vi” som ska se om ”dom” håller för ”våra” krav och om ”vi” kan uppta ”dom” bland oss. Avstampet är ensidigt. Jag saknar en uppriktig vilja att förstå de behov som människor uttrycker och vad KAM-metoder kan åstadkomma utanför den vanliga sjukvården.
Jag har under flera år följt forskningsstudier som görs inom homeopati. Flera studier visar på den samhällsnytta homeopatiska behandlingar har. Patienter blir bättre och kan arbeta. Användingen av antibiotika minskar. Samhället sparar pengar. Men KAM-utredningen är inte intresserad.
När det gäller KAM-utredningen och homeopati släpptes en aktivist in i utredningen och spåren skymtar i texterna, tonfallet, ordvalen och i urvalet av källmaterial. Det som talade emot homeopati togs fram. Av de vetenskapliga studier som visar homeopatins effekt, samt samhällsnyttan syns inte ett spår. Att skeptikerrörelsen fått betalt av läkemedelsbolag viftas bort.
Att homeopati är den metod som kritiker och svansen av skeptiker älskar att kasta sig över är välkänt så det är möjligt att homeopatin fick ta den största stöten. Jag kan bara hoppas att övriga KAM-metoder inte systematiskt misstolkats och förljugits lika mycket i KAM-utredningen.
En sak jag förundras över är att KAM-utredningens ensidiga ”vi mot dom”-avstamp faktiskt missar att ställa frågan om ”dom” vill in i hälso- och sjukvården.
När det gäller homeopati är svaret enligt mig väldigt enkelt. Vår kraftfulla och effektiva behandlingsmetod är inget som kan läras ut på några helgkurser för att sedan utföras utan förståelse för terapins filosofi, teori och logik.
Jag tvivlar också på att läkare vore beredda att satsa på att lära sig homeopati. En av mina lärare berättade att det tog honom fem år att lära sig tänka om från skolläkarens sätt att tänka, till homeopatens sätt att behandla patienten och inte diagnosen. Fem år! Så djupt sitter skolmedicinens angreppssätt. Så annorlunda är den logik vi arbetar efter jämfört med skolmedicinen.
Bäst är om skolmedicinen sköter sitt, och vi vårt.
Däremot vore det tacknämligt om vi kunde bli anständigt bemötta. Och gärna sakligt. Men då håller det inte att upplåta en statlig utredning åt en aktivist som driver en egen agenda.
Flera tidigare utredningar om KAM har hamnat i papperskorgen. Utredaren Kjell Asplund förklarar att hans utredning antagit en pragmatisk inställning. Hans syfte är att lägga fram ett lagförslag som har chans att gå igenom och bli en ny gällande lag.
Om så sker innebär det att KAM-utövarnas möjlighet att arbeta förändras. Som homeopat får jag inte längre bota svårt sjuka i grunden. Jag får enbart lindra de symtom som patienten får av sjukdomen eller sjukvårdens behandlingar. Jag får inte heller bota barn under 15 år.
Så när allt fler barn får diagnoser med autism, och när vi alla vet att användningen av antibiotika måste minska, förbjuds jag att använda min kunskap för att bidra till samhället. Trots att en schweizisk läkargrupp visar att homeopati är effektivt vid autism och trots att vi har en rad studier om homeopatins positiva effekter vid öron-, näsa och halsinfektioner!
Det är djupt beklagligt att KAM-utredningen inte tog chansen att söka lösningar på de problem vi står inför. Tänk om KAM-utredningen hade lagt förslag som ökar den ömsesidiga förståelsen mellan den vanliga sjukvården och oss som arbetar utanför. Mina patienter ska inte behöva vara rädda för sina läkare. De är värda bättre!
Jag är övertygad om att vi i grunden vill samma sak; bättre hälsa!
Vi hade nog alla vunnit på om KAM-utredningens avstamp hade varit att utreda hur vi bidrar till hälsa och samhällsnyttan och hur vi kan göra det ännu mer.
På Homeopatibloggen hittar du fler artiklar om KAM-utredningen. Här berättar också KHYs skickliga homeopater om homeopati och vårt sätt att arbeta.
