En neurologisk åkomma som oftast drabbar barn för att sedan försvinna med tiden, kom att bli vardag för Elliot hela vägen upp till vuxen ålder. Enligt Elliot själv som är en påläst man så kommer syndromet oftast i samband med hög feber i tidig ålder. Det kan anta olika skepnader där hjärnan visuellt ändrar storlek på kroppens egna extremiteter. Som att uppleva sina fötter som ofattbart små (mikrosomatognosi) eller som i Elliots fall, hur hans händer upplevdes som gigantiska.(makrosomatognosi) Mussepigghänder kallar Elliot det. Oavsett hur det gestaltas så är dessa upplevelser oerhört ångestfyllda med märkbart mentalt lidande.
Av Martina Augustinson
När Elliot var 7 år drabbades han av hög feber. Än idag kommer han ihåg de obehagliga drömmarna som febern framkallade. Han drömde om elefanter som var mikroskopiskt små i storleken men upplevdes som normalstora, och hur saker som var små i verkligheten istället tog oerhörda proportioner i drömmen. Obehaget av att uppleva något så overkligt som om det vore verkligt har följt med honom genom hans hela uppväxt.
Nästan varje gång han som barn var sjuk efter den händelsen så har upplevelsen kommit tillbaks i någon bemärkelse, för att slutligen följa honom även i vaket och friskt tillstånd. Elliots skildring, Musse Pigg handskar är en tydlig och talande förklaring. Att händerna känns mycket större än vad de är. Förutom händerna så upplevde han också hur tungan ändrade storlek.
Kopplat till syndromet finns mikro/makrosomatognosi (egna kroppsdelar, känsel), mikro/makropsi (visuellt), derealisation (verklighetsförändring oftast vida ljud) och depersonalisering (personlighetsförlorande). Alla dessa vanföreställningar har Elliot upplevt.
Han beskriver det som en känsla eller en tanke som överlappar verkligheten när somatognosin upplevs, att rent visuellt så ser han ju hur sina händer har normal storlek men om han skulle blunda så tar tanken över och omformar verkligheten.
Det är en obehaglig känsla som skapar ångest och känslan av att vilja fly från sig själv.
Första gången det hände fick han panik och påkallade uppmärksamhet från sin pappa. Hans pappa kände igen detta från sin egen barndom vilket visade sig skulle bli ett ovärderligt stöd för Elliot. Senare i livet har hans studier av syndromet påvisat att det kan föreligga genetiskt betingelse. Hans pappa lärde honom tidigt att flytta tankarna till något annat genom att finna på fysiska aktiviteter när tankarna kom och förvrängde verkligheten. Att gå och duscha eller tvätta händerna var goda knep för att hjärnan skulle få annat att tänka på.
Vid ca 10 års ålder så kom vanföreställningarna några gånger i veckan och kunde uppehålla sig någon minut till flera minuter. Som barn så är det mycket som rör sig i huvudet vilket gör att obehagskänslorna också kan försvinna med kort varsel.
Det var först senare när Elliot kom in i puberteten som hans besvär började förvärras och ändra karaktär till att det inte längre vara lika lätt att ändra de riktningar hans tankar gick.
I puberteten när Elliott var 13 år blev han mer självmedveten och upplevelserna kom allt oftare i takt med att han funderade mer på livet och i dess existentiella banor. Det gjorde att han började bevaka sina tankar vilket också byggde upp ångesten. Han fick svårt att gå till skolan eftersom han var rädd för att få de obehagliga upplevelserna i skolan.
Det var också i denna period som han initierade en medvetenhet och lärde sig att kontrollera sina tankar genom att undertrycka vanföreställningarna som hjärnan framkallade. Främst genom att med stark vilja göra andra saker för att distrahera sig själv.
Under dagen var det enklare med distraktioner, på kvällen och natten betydligt svårare. Det
eskalerade till tanken om vanföreställningar upplevdes nästan varje kväll i flera år.
Med stödet från sin pappa och med en oerhörd självkontroll kunde Elliot stävja sina tankar vilket resulterade i bättre sömn och mindre ångest. Några gånger per år kom obehaget tillbaks men trycktes genast tillbaks. Som en vulkan på gränsen till utbrott låg det under ytan och kokade.
Att trycka bort det som är jobbigt kan hjälpa för stunden men leder i många fall till svår depression och eller ångest då det bara stoppats undan utan att ha hanterats på rätt sätt. Det fick Elliot erfara när han kommit upp i vuxen ålder.
På sin tjugoårsdag började vulkanen koka och bara 1 vecka senare exploderade den. Elliot visste inte vad han skulle ta sig till. Känslan av hopplöshet tog över och en depression hade börjat. Han gick till en psykolog men kände inte han fick den hjälp han behövde. Han ville inte påbörja behandling med antidepressiva mediciner. Han tror hellre på självförverkligande läkande. Sommaren 2022 hittade Elliots mamma Homeopat Robert Stigborn via sökande efter hjälp på internet. Eftersom Robert förstod Elliots problem då han vid tidigare tillfällen behandlat andra med vanföreställningar åkte Elliot utan att tveka ner till Skåne för att träffa Robert.
Redan två dagar efter behandlingens start så började det hända något i kroppen. Han vaknade upp för första gången på över en månad utan ångestkänslor, vilket gav honom hopp. Det var en kort stund med mental vila, homeopati behöver nämligen tid för att läka ut ordentligt och alla besvär försvinner inte över en natt. I nästan en månad pendlade Elliot sedan mellan vanföreställningar, ångest, depression och tankar av hopplöshet mixat med perioder av generellt bättre mående. Först i slutet av sommaren 2022 så tunnades depressionen ut till att bli allt mindre frekvent.
Idag, lite drygt ett år senare efter behandlingsstart lever Elliot det liv med en vardag som en 21 åring förväntas leva. Vanföreställningarna kommer ibland fortfarande över honom med skillnaden att han har lärt sig att inte längre försöka forcera eller tvinga bort tankarna, utan istället låta dem vara och fortsätta med det han höll på med utan att lägga någon värdering i tankarna.
Han säger att målet är att inte vara rädd för tanken/upplevelsen. Det är okej att börja göra något annat som att lyssna på musik eller vad som helst som tillfredsställer en. Tanken är som vilken tanke som helst och bör behandlas så även om den är obehaglig.
Hans många olika symtom av somatognosi är nu så bra att cirka 30% av alla symtomen är helt borta och resten mellan 5-20% kvar och inga ångestanfall!
Elliot ser inte sig själv som botad från syndromet men är på god väg. Han säger sig blivit trygg i sina tankar och när upplevelser av obehag kommer över honom så är det okej att känna obehag: ”jag accepterar att det finns där och då förminskas oron, nervositeten och ångesten till att inte längre betyda något”.
Han anser att det är tack vare den homeopatiska behandlingen som han orkat ta sig igenom det hårda mentala arbetet som krävts. Den har gett honom möjlighet till att våga tänka tankarna hela vägen ut. Som Elliot säger – ”man blir inte galen, man bara tror att man skall bli galen, känslan av att paniken inombords skall utvecklas till något ohållbart blir istället hanterbar och accepterad”.
”Vi kan alla påverka hur vi mår men vi behöver styrkan för att härda ut och därmed våga gå hela vägen fram.” Han är tacksam för det stöd han fick av Robert genom hela processen bland annat att ta ansvar för sitt eget mående och att inte ge upp.
Elliot påpekar att det är extremt viktigt att kunna prata med någon när man lider av ohälsa. Det är viktigt att känna stöd även om omgivningen inte alltid kan förstå vad som sker.
Han har också hittat ett lugn med hjälp av meditation. Det har stärkt honom att uppleva tanken hela vägen. Som säkerhet brukade han även ha en kam liggandes på nattygsbordet för att stryka över sina händer om det blev för jobbigt.
”Mer och mer forskning har börjat göras genom åren kopplat till AIWS och de benämningarna kopplade till syndromet, vilket är otroligt bra. Därför är det också mycket viktigt att om du som läser detta och upplever dessa känslor tar kontakt med en homeopat som sedan kan hjälpa dig och sen sprida vidare informationen genom KHY – Klassiska homeopaters yrkesförbund. Robert har hjälpt mig bra och alltid funnits där, jag rekommenderar honom. Ge aldrig upp.” – Elliot
Om du vill du ha kontakt med Robert Stigborn, Klassisk Homeopat, Roberts helhetspraktik:
Mobil: 0703-063623
Om du vill du ha kontakt med en klassisk homeopat nära dig:
KHY – Klassiska homeopaters yrkesförbund
Leta på: https://klassiskahomeopater.se/hitta-din-homeopat/
