Oupptäckt förlossningsdepression orsakade 28 år av lidande för Susanne i form av depressioner, trötthet och ångest. Med hjälp av homeopati är Susanne idag fri från sina bekymmer och lycklig över att kunna leva utan sina besvär.
Förlossningsdepression
Susanne ser tillbaks på sin graviditet med flera negativa känslor och tankar. Hon mådde illa hela tiden och tillvaron ligger inbäddad i dimma. När förlossningen var över och bebisen kom på bröstet så är likgiltigheten det Susanne minns mest. Hon ville inte ha barnet hos sig, ville bara sova eller vandra runt i korridorerna på BB. Hon kände inte ens igen sitt barn bland de andra bebisarna. Var rädd för att lämnas ensam med sonen eller byta blöja om inte någon var med. Idag är det inte mycket hon minns från sin sons uppväxt. Hennes depression har tagit alla minnen ifrån henne.
Ångest värst om nätterna
Familjen var till stor hjälp den första tiden men efter hand så gömde Susanne sina känslor och fick dagarna att gå. Hennes ångest fick istället utlopp på nätterna. Då hängde Susanne ut genom fönstret för att inte väcka familjen när hon skrek ut sin ångest. På dagarna bet hon ihop och var en duktig mor. Både Susanne och hennes man blev rädda för det oroväckande beteendet men Susanne var rädd för att bli inlåst på mentalsjukhus om hon sökte hjälp. Det var nämligen så hon trodde det fungerade för människor som var i psykisk obalans. Därför väntade hon också in i det längsta med att söka hjälp. Istället så valde Susanne att fly in i en låtsas verklighet med all fokus på arbete och hästarna för att slippa vara hemma. Hon och hennes man skilde sig inom kort och sonen bodde med henne på veckorna.
Bad om hjälp
Dagarna snurrade på genom åren i högt tempo och ångesten trycktes allt längre in. Så kom den dagen när det inte gick att blunda längre. Dagen då hennes pojke ville använda den nya pulkan han fått i julklapp men bristen på snö gjorde det omöjligt. Då bröt Susanne ihop och grät för att han inte kunde åka pulka. Hennes sons uppriktiga kommentar träffade henne rakt in i hjärtat. – Men mamma, vi kan åka pulka sen när du inte har ont i ryggen”. Då stod allt klart för henne vad som höll på att hända. Hon höll på att dra ned sin son i samma mörker som hon själv vadade i. Han hade redan blivit medberoende och delaktig i hennes dåliga mående. Snabbt bestämdes det att han skulle bo hos sin far och Susanne kontaktade därefter vården.
På vårdcentralen fick hon utskrivet antidepressiva med beskedet att hennes tillstånd som då diagnostiserats till depression med ångest var ett Sverige vanligaste och inte något att oroa sig för. Lättnaden spred sig i kroppen och Susanne började gladeligen äta sina tabletter. Det gick allt längre mellan hennes ångestattacker och ”dåliga” perioder. Dock försvann de aldrig helt, bara mattades ner i grad. Dessa åt Susanne i nästan 20 år och vardagen gick återigen att hantera.
Slutade med medicinerna
Hösten 2017 stod Susanne inför ett viktigt val i hennes liv.
Hon var i en arbetssituation som gjorde att hon var tvungen att säga upp sig för att inte förlora sig själv och bestämde sig för att lyssna på sin kropp och försöka läka inifrån. Den första tiden gick till att ligga på soffan och lyssna på meditationsmusik och sakta läka. Hon bestämde sig för att sluta med sina mediciner och insåg då att medicinerna inte hjälpt henne. Bara bedövat henne. Som att ha en blöt yllefilt runt kroppen och hjärnan full av sirap. Efter en period utan mediciner har Susanne blivit morgonpigg och sakta hittat tillbaks till sina känslor. Men bearbetandet av de enorma känslor som väller upp blir så traumatiskt att hon ber våren om remiss till psykolog. Ingen hjälp erbjuds till henne då hon tackar nej till medicinering. Hon vill inte gömma alla känslor igen utan istället bemöta dem. Det är som en vägg, och direktiven från vårdcentralen är tydliga. Ingen remiss till psykolog utan medicin. Susanne påpekade att hon faktiskt under alla år fått ångestattacker trots medicin. Svaret blir att det troligen då bara varit fel medicin hon blivit ordinerat. Till sist är situationen så ohållbar att Susanne resignerar och ber om att få ett recept utskrivet för att få komma vidare. Den nya medicinen som Susanne mot sin vilja intar startar ett illamående som inte vill gå över. Efter att ha studerat biverkningslistan kastar hon burken och perioder med svår ångest är nu tillbaks.
Tandlossning blev början till slutet
Eftersom Susanne lider av inte bara tandlossning utan också av tandläkarskräck försökte hon själv hitta lösningar för att stoppa sin tandlossning. I ren desperation googlar hon en höstdag år 2020 på tandlossning och naturmedel. Får av en händelse upp en länk som tar henne direkt till ett youtube-klipp om depression länkat till homeopat Gunnar Janssons sida. Fascinerat fastnar hon i historierna om depression och ångest. Det var ju hennes historia som i olika versioner spelades upp inför henne. Hon kände igen sig i allt, viktökning, apati, trötthet och såklart ångestattackerna. Hon får en tid inbokad hos Gunnar.
Första natten efter intag av det homeopatiska medlet Gunnar ordinerat, drömmer Susanne en dröm som påverkar hennes djupt. Anledningen är att hon under hela sin livstid aldrig upplevt ilska. I drömmen är hon så arg att hon bara skriker rakt ut av totalt vansinne. På morgonen vaknar hon upp med en helt ny kraft och energi. Omtumlad och befriad.
Långsamt kommer känslor tillbaks till Susanne som hon inte känt på väldigt många år. Glädje, sorg och ilska blandas i vardagen. Offerkoftan som ständigt varit på är borta, hållningen är numera rak och blicken stadig. Hon kan släppa tankar som tidigare kunde ligga och gnaga i evigheter.
Förutom detta så har vikten stabiliserat sig på tre storlekar mindre.
Susanne har också hittat ett arbete där hon gör sig hörd. Vilket är oerhört befriande.
Succesivt har livet kommit tillbaks till Susanne och nu mer än ett år senare känner hon sig hel.
Kommentar från Homeopat Gunnar Jansson – ”För olika besvär, som uppkommer efter en förlossning har vi hela 97 olika homeopatiska läkemedel att välja på. Mot psykiska besvär efter förlossning har vi 7 homeopatiska läkemedel att välja på. Det är alltså mycket viktigt att ta en ordentlig anamnes på sin patient, inte bara att ” ta ett ur högen”
