Boken Kroniska sjukdomar
Die Chronischen Krankheiten 1828–1838
Artikel av Monika S Swärd. www.phenix.se
Bokbanden är skrivna av homeopatins grundare Samuel Hahnemann under hans sista levnadsår i Paris (1835–1843) på hans modersmål tyska. Böckerna och är uppdelad i två olika utgåvor vilka i sin tur består av flera olika volymer. Den första utgåvan publicerades mellan åren 1828–1830, och den andra mellan åren 1835–1839. Den första utgåvan omfattar Volym I–IV samt ett förord och den andra består av Volym I–V som inkluderar fyra förord. Den första utgåvan är originalversionen, medan den andra upplagan innehåller flera olika revideringar, utökningar och nya kunskaper finns i innehållet.
Båda upplagorna är indelade i två huvuddelar, teoretiska delen (Del 1) och Materia Medica delen (Del 2).
I den teoretiska delen presenterar Samuel Hahnemann sina senaste observationer och metoder för att behandla sjukdom, särskilt hans fördjupade förståelse av kroniska sjukdomar och miasmaläran, läran om de sjukdomar som kroppen inte själv kan läka. Den andra delen, Materia Medica, innehåller slutligen 47 läkemedelsprövningar av substanser som är mest lämpade för behandling av kronisk sjukdom.
Arbetsmetoder, läkemedel och mycket mer skiljer markant ifrån hur Samuel Hahnemann tidigare arbetade med den homeopatiska läkemetoden, så som beskrivs i första till femte Organon.
Beredningen av den nya divisions infinitèsemales potensen (Q-potensen) beskrivs och med den nya läran följer nya anvisningar, med daglig dosering av läkemedlet, att den nu ska distribueras i flytande form, att patienten själv får dynamisera (banka) läkemedlet före varje nytt intag, ect.
Vägledning för valet av behandling förklaras utifrån om det är akut eller kronisk sjukdom med beskrivningar hur behandlingen skiljer mellan de olika tillstånden. Sjukdomar delas upp i olika kategorier som akut, trauma, skador, kronisk, iatrogen eller växelfebers sjukdomar. Mellankommande sjukdomar, Morbi intercurrentes, finns endast omskrivna i Chronischen Krankheiten och berör tillfälliga besvär som uppkommer i livet utan att vara förankrat i sjukdom. Ett flertal patientberättelser finns beskrivna som påvisar uppkomsten av undertryckt sjukdom, metaschematism, där en ny och annorlunda sjukdom uppstår om den tidigare har försvunnit (undertryckning).
Miasmalärans tre grundsjukdomar, Sycosis, fikonvårtsjukdomen, Syphilis, schankersjukdomen och Psora, den inre kliande sjukdomen finns beskrivna i bokbanden. Förklaringar till hur de tre (3) sjukdomarna överförs från generation till generation och intar olika områden i kroppen och är orsaken och utvecklingen till alla akuta och kroniska sjukdomar som finns i världen. Här förklaras hur varje miasma (smitta) överförs och hur de utvecklas i tre (3) olika faser, samt hur de botas. Faserna i misamautvecklingen är från den första (1) smittsamma fasen till den andra (2) inre dubbleringsfasen till den tredje (3) fasen med sitt karakteristiska miasmatiska utslag som är unikt för varje enskild miasma. I texterna finns läran om hur den kroniska sjukdomen behandlas utifrån den latent Psora (allmänna symptom), uppflammad Psora (akuta sjukdomar), uppvaknad Psora (kroniska sjukdomar).
Som om det inte skulle räcka med information i den förhållandevis tunna boken? I boken presenteras också Samuel Hahnemanns syn på mineralbad, kost, kaffe, te, alkohol, mat, rökning, vaccinationer, miljö, arbete, sorg, allopatisk medicinering, sexliv, bortskämda barn, kortspel, homeopatens vanligaste misstag, inhalering av läkemedel (Olfaction), insmörjning av läkemedlet, lämplig tidpunkt för behandling och när medicinen bör tas. Vidare berörs behandling under graviditet samt användning av yllekläder och mycket mer.
Bokens översättningar
Översättningarna och förorden till Chronischen Krankheiten har en lika brokig och spännande historia som Organon. Den första översättningen till engelska gjordes av G M Scott år 1842 som inte översatte från det tyska originalet, utan från en fransk översättning av A J L Jourdans, som är en översättning av Samuel Hahnemanns första utgåva. C J Hempels översättning år 1845 är den andra engelska översättningen som gjordes. Den översättningen innehåller tillägg baserade på hans personliga erfarenheter och tyckande, han var en stark anhängare av Emanuel Swedenborgs läror, vilket präglas i texten. En senare engelsk översättning gjordes av
L H Tafel år 1896. Boken Chronischen Krankheiten publicerades år 2006 i en tysk nybearbetning av Matthias Wischner, men är ännu inte översatts. Han kallar den för tredje upplagan, där han sammanställde och markerade skillnader mellan den första upplagan (1828) och den andra upplagan (1835). Genom den strukturen blir det möjligt att tydligt se hur Samuel Hahnemann själv utvecklade sin teori.
Mellan åren 1828–2006 har totalt fyrtioen (41) tyska utgåvor, nio (9) franska, åtta (8) engelska, tre (3) spanska, en (1) portugisisk, två (2) italienska och en (1) japansk utgåva har katalogiserats vid Bosch institut, samt andra källor som vi har fått av biblioteket från Medizinhistorisches Museum, Robert Bosch-Institut, Stuttgart.
KÄLLOR:
Samuel Hahnemann Chronischen Krankheiten
Wischner, M. (1835). Die Chronischen Krankheiten: Theoretische Grundlagen (3rd ed.
Uppsatts: Samuel Hahnemanns bok Chronischen Krankheiten spridning över världen, 978-91-531-4185-3
Monika S Swärd Simile – Den bortglömda läkekonsten, 978-91-531-1391-1
