Homeopatins logik och storhet behöver förstås

0
2741
Margot Granvik, klassisk homeopat, vetenskapsjournalist, ordförande KHY
Efter många år som vetenskapsjournalist satsade Margot Granvik på klassisk homeopati. Den medicinska behandlingsmetoden utmanade hennes nyfikenhet och vetenskapliga intresse och när hon såg hur patienter tillfrisknade var hon fast.
Idag jobbar hon för att sprida homeopatin genom att behandla patienter, samt beskriva vetenskapliga studier på www.vetenskapenomhomeopati.se
Mottagningen finns i Gröndal, hållplats Trekanten med Tvärbanan
Lövholmsvägen 20.
www.homeopaticentret.se
e-post: info@homeopaticentret.se
Skype-adress: margot_granvik

 

VETENSKAP – HOMEOPATI FÖLJER EN EGEN LOGIK

När jag bläddrar i almanackan ser jag att jag på en och samma dag behandlat autism, allvarlig sömnstörning, hjärtbesvär och eksem. Det unika med homeopati är att det inte spelar någon roll att patienterna kommer med olika besvär. De kan ändå alla få behandling – av en och samma homeopat!

Teorin bakom homeopatin är oerhört logisk. Homeopatins effekter är dokumenterade i vetenskapliga studier. Erfarenheten är att patienter botats. Ändå har homeopatin svårt att få gehör hos den svenska hälso- och sjukvården. En förklaring är att homeopatin följer en logik som är så drastiskt annorlunda än den som råder i den vanliga hälso- och sjukvården att den blir svår att ta till sig.

För att förstå hur homeopatin skiljer sig från sjukvården behöver man känna till grunderna i homeopatisk behandling. En avgörande skillnad är att den klassiska homeopatiska behandlingen alltid är individuell. Som patient får du berätta om dina besvär och vilka symtom besvären gett dig. Med hjälp av den informationen, din hälsohistoria och lite övrigt från dig, får du det homeopatiska läkemedel som sätter igång läkningen hos dig.

Det väsentliga är således inte diagnoser från sjukvården. Den klassiska homeopatins logik utgår ifrån de symtom du som patient uppvisar oavsett om du har besvär med psyket, huden eller känslor. Detta är centralt för att förstå vad homeopati handlar om.

För att exemplifiera så innebär en individuell behandling att tio patienter med eksem kan få var sitt homeopatiskt läkemedel. Dvs tio olika läkemedel förskrivs för samma ”diagnos” för tio olika personer. Det kan också hända att patienten med autism får samma läkemedel som patienten med hjärtbesväret. Det unika med homeopatin är således att den utgår ifrån den individuella patientens besvär och symtom.

Den vanliga sjukvården följer en annan logik. Den söker diagnos för att sätta in en behandling som vanligen följer de nationella riktlinjer Socialstyrelsen har tagit fram. Behandlingen ges utifrån diagnosen.

Våren 2019 kom en statlig utredning om komplementär och alternativ medicin (KAM) i Sverige. KAM-utredningen är gjord av professor Kjell Asplund med en bakgrund som bland annat generaldirektör på Socialstyrelsen. Utredaren har gjort ett omsorgsfullt arbete med kartläggningar och analyser och här finns en intressant genomgång som visar på just den stora skillnaden mellan homeopatins och sjukvårdens logiker som jag menar är viktig för att förstå sjukvårdens avoghet.

I uppdraget som Asplund fick från regeringen ingick att se över hur det skulle kunna gå till om och när alternativa och komplementära behandlingsmetoder ska accepteras av sjukvården. För oss som arbetar med att behandla patienter, men som inte ingår i hälso- och sjukvården, är det en intressant läsning.

Inom den vanliga sjukvården introduceras löpande nya metoder, medan gamla utmönstras. De kan ha spelat ut sin roll, befunnits ha för många biverkningar, eller inte längre betraktas som effektiva.

Ett system med modeller och bedömningskriterier har tagits fram för att detta ska ske på ett ordnat och strukturerat sätt. De myndigheter som i första hand värderar vilka metoder som ska in eller ut är Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. Även andra är inblandade, som Läkemedelsverket och Folkhälsomyndigheten.

När Socialstyrelsen arbetar fram nationella riktlinjer för god vård och omsorg följer de en process. I korthet går den ut på att först bestämma vilket område som ska prioriteras och syftet med detta. Det kan till exempel vara akupunktur vid förlossningssmärta.

I följande steg bedöms flera saker. Bland annat hur svårt tillståndet är; vilken nytta åtgärden har för patienten och vad det kostar för att uppnå den önskade effekten. I de här momenten vägs vetenskapliga studier in; de viktas olika beroende på hur de är gjorda. Slutligen så rangordnas och poängsätts de olika ingående kriterierna.

Över hela processen vilar hälso- och sjukvårdslagen: ”… att tillse att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ges företräde till vården”. Även övergripande etiska grundprinciper genomsyrar processen. De handlar om mäniskovärde, behov och solidaritet, samt kostnadseffektivitet.

Metoden är nu poängsatt och klar att antingen införas eller inte införas. Är det en åtgärd som inte bedöms hålla måttet stämplas den ”Icke-göra”. Behöver den dokumenteras vidare ges rekommendationen ”FoU” för forskning och utveckling.

Antag nu att den homeopatiska behandlingsmetoden ska utvärderas enligt processen ovan. Den första utmaningen blir: hur identifierar man ett ”tillstånds-/åtgärdspar” som är relevant för att utvärdera homeopatisk behandling?

Utredaren ger exempel som akupunktur vid förlossningssmärta eller akupunktur vid rehabilitering efter stroke. Som jag redan har beskrivit så behandlar homeopatin människan, oavsett diagnos! Hur skapar man ett ”tillstånds-/åtgärdspar” som omfattar hela homeopatin? Det vill säga, hela hälso- och sjukvården minus kirurgin?

Homeopati vid somatiska och psykiska besvär, minus kirurgi?
Homeopati för en människa som vill bli så frisk som det går?
Homeopati för patienten?

Om den homeopatiska behandlingen ska in i hälso- och sjukvården och utvärderas enligt det statliga systemets modeller och kriterier innebär det sannolikt att homeopatin måste förminskas. I stället för att behandla hela patientens tillstånd, som vi vet från daglig klinisk verksamhet sällan handlar om enbart ett besvär, utan ofta om en komplex bild av besvär, ska ett enda besvär plockas ut.

Ett exempel kan vara homeopati vid öroninflammation. Det är ett besvärligt tillstånd med ömhet och smärta. Nyttan för patienten är att bli fri från smärtan. Upprepade vetenskapliga studier visar att homeopati har snabb effekt vid akut öroninflammation. Flera är gjorda på akutmottagningar för barn. Kostnaden är låg sett till effekten; den homeopatiska behandlingen är snabb vid akuta besvär, det homeopatiska läkemedlet billigt, föräldrar slipper vabba, risken för antibiotikaresistans minskar, etc. Homeopati vid öroninflammation borde rimligen klara en utvärdering.

Men, det vore trist om homeopatin förminskas till enskilda diagnoser gjorda för sjukvården. Den homeopatiska läkekonsten är större än så. Om barnet har fler besvär och föräldrar fortsätter med kronisk behandling efter det akuta tillståndet kan blygheten, nattskräcken, begäret att bli buret, eksemet, nattvätningen, eller de övriga besvär barnet behöver hjälp med, försvinna. Barnet får förutsättningen till ett friskare och bättre liv.

Att det måste finnas ett system och ett sätt att utvärdera de behandlingar som sjukvården för in är självklart. Svensk sjukvård bör vara säker för patienter. Vi måste kunna känna oss trygga med att gå till vårdcentralen och sjukhuset och kunna lita på att personalen använder den bästa metoden och att den är noga granskad.

Det är inte heller konstigt att hälso- och sjukvården som är inskolade i sitt sätt att dela upp patienter i olika åkommor – hjärta, njure, neuro, mage- och tarm, etc – har svårt att förstå den homeopatiska logiken som ser till hela patienten, oavsett om det är ångest, mensvärk eller halsbölder som besvärar.

Utmaningen är att det är två diametralt motsatta sätt att se på hälsa och sjukdom som bottnar i två olika logiker!

Vi är alla sedan barnsben införstådda med hur sjukvården fungerar. Sjukvårdens logik har vi fått med modersmjölken. Att det finns ett annat sätt att behandla besvär som utgår ifrån patienten – inte sjukdomen – innebär att tänka om i grunden. Det är mödosamt och det möter motstånd. Hur ofta väljer vi inte hellre att hålla oss till det invanda vi känner till? Det är fullt förståeligt!

Men, för att inte förminska homeopatin behöver homeopatins logik också förstås. Homeopatins logik kan tas in parallellt med det invanda. Lyckligtvis går det utmärkt att ha två tankar, två tankemodeller, i huvudet samtidigt.

**

”Hitta din homeopat” hittar du medlemmar i Klassiska Homeopaters yrkesförbund, välutbildade i homeopati och basmedicin.